En stigande karriär

En stigande karriär

Linnéa Claeson är ett starkt ansikte för både den svenska handbollen och mänskliga rättigheter idag, men under min uppväxt var det andra ansikten som jag tänkte på när jag hörde ordet handboll. Jag vet inte om det bara berodde på att jag rörde mig en del i den kretsen eller om det faktiskt var så att det Svenska landslaget i handboll var väldigt framgångsrikt under denna period. Oavsett hur det ligger till så finns det en del namn i denna sport som är värda att nämna.

En tidig början

Ett av dessa namn är Staffan Olsson, en man som föddes 1964 i Uppsala. Under 358 landskamper gjorde han sammanlagt 855 mål för det svenska landslaget, en helt klart imponerande siffra. Men detta var inte vad han var mest känd för, hans passningsspel och försvarsspel är det som kännetecknar honom. Båda dessa spelen var i världsklass och det var något han började lära sig i klubben Skånela IF i Uppland, en klubb han började spela i som 10 åring. Men det var även här han gjorde sina allra första seniormatcher. HK Cliff i Stockholm värvade Staffan som 16 åring och han fick debutera i deras A-lag år 1983.

Tyska äventyr

Det dröjde bara några få år innan han blev värvad som proffs i det tyska laget TV Hüttenberg. Här spelade han i två säsonger men valde sedan att flytta tillbaka till Stockholm och fortsätta spela för HK Cliff, det skedde dock bara i en säsong. Han blev sedan återigen värvad av ett tyskt lag, men denna gången var det TV Niederwürzbach som han fick spela för. Här spenderade han 4 säsonger och hade stora mästerskapsframgångar med landslaget, dessa framgångar ledde till att han blev värvad av den stora klubben THW Kiel. I denna klubb stannade han i 7 säsonger, säsonger som gav 4 guld i bundesligan. Under den tid han spelade i Kiel så var det många andra tunga svenska namn som gjorde honom sällskap, bland annat Magnus Wislander och Stefan Lövgren.

Vänskaplig coaching

Men år 2003 kom och Stefan bestämde sig för att återvända hem till Sverige igen, här blev han värvad av Hammarby IF. Detta lag hade året innan spelat sin allra första säsong i Elitserien, och i detta lag blev Staffan tränad av sin barndomsvän, Magnus ”Nollan” Grahn. Den första säsongen han spelade här blev lite smått kaotisk, detta ledde till att laget inte kvalificerade sig för SM-slutspelet. Han fick säsongen 2004/2005 vara assisterande tränare till Grahn, en roll som gjorde att hela säsongen blev mycket bättre än den innan. Hammarby slutade på en fjärde plats i serien medan de i SM-slutspelet åkte ut i semifinalen mot IFK Skövde.

Ett perfekt avslut

Magnus Grahn slutade som tränare året efter och det fick bli Staffan Olsson som tog över den rollen. Han var nu spelande tränare i laget, men detta blev hans sista år som aktiv tränare. Dock var det inte ett dåligt år på något sätt. Staffan Olsson ledde sitt lag till en andra plats i serien, men de nådde SM-finalen och tog hem segern mot de regerande mästarna IK Sävehof i Scandinavium i Göteborg.

Staffan Olsson